Katter är bra underliga...

Det är visserligen länge sedan de var såhär små, men det är för mörkt att ta bra bilder på dem nu och att få dem stilla går bara när de sover... i en hög i den mörka soffan... ja, du fattar- det blir dåliga bilder det.

Nu har de matvägrat i flera dagar, typ sedan helgen. Jag har svansat runt dem och vi har bjudit på både det ena och andra men de har ratat tom slamsor av oxfilé (ja, de är lite bortskämda och jag är vek). Men IDAG när det är dags för kastreringen. Ja, nu är de minsann hungriga... så det både syns och hörs. Ska det vara nödvändigt?

Vill passa på att berätta hur det gick till förra gången vi kastrerade en katt...

Katten satt i bur i bilen , första gången för den eftersom den var en lösdrivande kattunge när den kom hem till oss en sommarnatt. Katten skrek i himlens sky (har du läst Kattresan lika många gånger som jag vet du hur det ser ut) och dottern (då 8år) undrar varför? Jag försökte förklara att den visste ju inte varför vi gjorde såhär, den kanske trodde vi skulle lämna bort den eller något annat läskigt. Varpå dottern vänder sig om och med ljuv stämma försöker lugna:

-Nejdå, det är ingen fara, vi ska bara kastrera dig...

Insåg att vi behövde prata lite om blommor och bin. Ha en härlig dag! /Karin