När köksgardinen skulle upp tänkte jag mycket på Linnéa, hon var min farmor och ett sätt att göra henne glad var att be henne visa mig hur man gjorde något i handarbetsväg. Då störtade hon upp till en av sina överfyllda garderober och kom tillbaka med garn eller annat och ett mönster och så satte vi igång. Den här spetsen virkade jag för många år sedan och den har följt mig i alla mina kök sedan dess. Lustigt nog har den alltid passat utan att jag behövt fundera på att korta av den eller förlänga. När jag får sätta upp den och släppa in ljuset är det en härlig känsla.
Hann inte riktigt klart med mitt fejande igår, gjorde annat också men fortsätter idag och hoppas sedan hinna röra på mig och pyssla ute. Få fram utemöblerna vore ett plus...
Må så gott
/Karin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar