Fredag, ute skiner solen och jag tog kompledigt idag. Det fanns utrymme på jobbet för det och igår kändes det helt rätt. Imorse vaknade jag med ågren för de timmarna kanske skulle ha behövts vid en annan tidpunkt och en känsla hur knäpp som helst att jag visar jobbet dålig respekt. Jag är knäpp, jag vet...
Men så läste jag en bok (eftersom jag vaknade med ågren kl 4 och inte kunde somna om) som jag lånat av en jobbarkompis "Lyckan, kärleken och meningen med livet" av Elizabeth Gilbert. Har precis börjat men hon tar ett år och ska resa till Italien, Indien och Indonesien för sin egen skull. Hon beskriver just det där som jag kände, ett behov att ständigt prestera, att unna sig en stunds avkoppling fanns inte fastän hon reste till Italien just för att uppleva nöje. Det nedärvda puritanska samvetet som ifrågasatte: Har jag verkligen förtjänat det här nöjet? Att ta itu med njutningen i att lära sig en ny stad och ffa ett språk som hon drömde om blev en hemläxa eller specialarbete där hon letade efter en uppgift. Då lärde hon sig ett italienskt uttryck som om översättningen till svenska och allt stämmer blev:
bel far niente
som alltså skulle betyda: vackert göra ingenting dvs skön sysslolöshet. Och hon började med att fråga en för henne ny fråga: Vad har JAG lust att göra idag? Om nu boken är sann eller inte eller om översättaren fått fnatt bekymrar mig inte alls. Det ska bli mitt valspråk idag för Carpe diem har mist sin lockelse genom att det är för vanligt.
Så nu go´vänner tänker jag ta en kopp kaffe, unna mig lite bel far niente och sedan när temperaturn stigit lite börja putsa fönster för det var orsaken till att jag ville vara ledig idag.
Må så gott
/Karin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar